Bestämdhet är en viktig del av den svenska grammatiken. Nästan i varje mening tvingas vi att välja mellan bestämda och obestämda former. Det kan vara svårt att förklara varför man ska använda den ena eller andra formen. Många språk saknar bestämdhetsmarkering vilket inte gör saker och ting lättare då svenskan har ett ovanligt invecklat sätt att markera bestämdhet.

Till skillnad från de flesta andra språk markerar svenskan bestämdhet på flera sätt samtidigt:

det höga berget

(jfr motsvarande obestämda fras ett högt berg)

Bestämdhet markeras här med den bestämda formen berget. Dessutom markeras bestämdheten av såväl en bestämd artikel, det, som en speciell böjningsform av adjektivet, höga. Andra språk, t.ex. franska och engelska, markerar däremot bestämdhet enbart med artikel:

the high mountain

la haute montagne/la montagne haute

Svenskans bestämdhet har alltså inte bara med själva substantivet att göra utan rör hela den så kallade nominalfrasen. Det viktigaste ordet i en nominalfras är ofta ett substantiv, som fungerar som huvudord i frasen. Dessutom kan det finnas andra ord som närmare beskriver det som substantivet refererar till. I exemplet ovan är det berget som är huvudord medan det och höga anger vissa egenskaper hos det aktuella berget eller anger vissa perspektiv på det.

Substantiv kan också stå ensamma, som till exempel berget och skyn i meningen Berget sträcker sig högt upp i skyn.

I bestämda nominalfraser står substantivet oftast i bestämd form, men inte alltid. Det avgörande är att frasen innehåller någon bestämdhetsmarkör. En bestämdhetsmarkör kan vara bestämd böjning av substantiv eller adjektiv samt bestämd artikel den, det eller de. Även en del andra bestämningsord gör nominalfrasen bestämd. Det kan vara demonstrativa pronomen: denna, detta, dessa eller genitivattribut/possessiva pronomen som hennes, min, deras, er med flera.

Exemplen denna nya bil, min nya bil, hennes nya bil är alla bestämda nominalfraser trots att substantivet står i obestämd form. Bestämdheten avslöjas dock av adjektivets bestämdhetsböjning nya. Om alla dessa markörer saknas är nominalfrasen obestämd.

I obestämda nominalfraser står substantivet alltid i obestämd form, t.ex. bil. Substantivet kombineras ofta med en obestämd artikel, en eller ett. Det blir då en bil eller en ny bil. Adjektivet har här inte a-böjning som i bestämda nominalfraser, utan står i grundform.

I plural får adjektivet a-böjning i både bestämda och obestämda nominalfraser. Vi såg flera höga berg – Vi såg de höga bergen. I plural används ingen obestämd artikel i obestämda fraser. Istället fungerar ofta några och flera på ett liknande sätt: Vi såg några/flera höga berg.